sacredsoul

Sa, igar sa gick jag pa stan efter att ha skrivit inlagget. Vanessa skjutsade mig till tram-stationen och jag tog mig runt sjalv. Jag kikade lite mer pa stadshuset och kandisstjornorna, heh, gick omkring och fonstershoppade och kopte en fodelsedagspresent till aldsta flickan har som fyller ar idag tydligen! Det ar en sot rosa apkasse(?) med en rubriks kub med hjartan, och ett kort! Haha, knasig present till nagon som fyller 7 kanske men det tog emot att kopa Bratz- eller dockgrejer.. Sen kopte jag faktiskt tva presenter till Elias ocksa :) For han ar sa fin, och brukar kopa mig sma sota saker, sa nu blev det inte bara en sot sak utan ocksa en trevlig sak jag tror han vill ha. Och en liten grej till mig sjalv ocksa, wee. Jag at en mumsig macka pa ett cafe och det kandes som om jag verkligen hunnit fa ett intryck av staden. Sen smsade jag Elias och bad honom kolla vilken kyrkogard Steve Clark (Leppard-gitarrist) ar begravd pa, for jag hade tid pa mig och nar han svarade Wisewood i Hillsborough sa forstod jag att det inte kunde ta lang tid, for Hillsborough ar hallplatsen innan Malin Bridge, alltsa den jag gar av pa for att komma hem. Men det var svarare att hitta an jag trodde, jag fick fraga omkring en hel del, och irra lite, men plotsligt sag jag en buss komma sa jag sprang lite och det visade sig vara ratt buss, men jag hade ingen aning om nar jag skulle av. Efter kanske tio minuter sa ropar nagra tanter langst fram att nu ar det kyrkogarden, sa ga av! Hur visste de? Naja, jag kom av i alla fall. Gick ner for en kulle till en lugn och fin kyrkogard och kollade runt efter graven med mest grejer omkring (eftersom det var konsert samma kvall lar det ju vara massa fans i stan) men jag hittade ingenting, sa jag borjade kolla omkring lite pa gravstenarna men det kandes sa bisarrt sa jag gav upp och hade anda en tid att passa, skulle vara hemma om typ en timme och jag visste ju inte riktigt var jag var! Jag smsade min Leppard-kompis (vi mottes upp pa Sweden Rock) och fragade var jag skulle kolla, for hon hade varit har, men trodde inte jag skulle hinna fa svar. Men det gjorde jag! Och sa sag jag en liten liten folksamling typ dar hon sa, sa jag gick upp. De hade Def Leppard-trjojor pa sig, sa det var ratt. Men de sjong psalmer, vilket kandes ratt knasigt. Jag tog i alla fall en diskret bild och la min upplockade sten pa gravstenen (sa gor vi inom judendomen, visste ni det?). Sen skyndade jag ivag for att se nar bussen gick eftersom jag hade brattom, men tydligen gick bussen bara en gang i timmen (snacka timing hade jag pa vag dit, tydligen) men nu skulle jag fa vanta i en halvtimme, usch nej. Jag sag att det gick en annan vag runt hornet och det lar ju finnas en hallplats dar sa jag gick dit och vips sa kom bussen inom en minut! Timing! Tog mig tillbaks till Hillsborough och mitt tram och smsade Vanessa om nar jag skulle vara framme. Sa blev jag upplockad och hemkord och lekte doktor med flickorna en halvtimme innan jag skyndade ut igen! I bilen pa vagen tillbaks sa fragade Vanessa var kyrkogarden lag och nar jag sa Wisewood sa sa hon "ar det den vi aker forbi nu pa vanster?". Hah! De bor ju tydligen i Wisewood. Jag hade kranglat mig hela vagen dit och tillbaks nar det egentligen lag typ jattenara. Typiskt mig.
Eftersom jag kopt biljett pa internet sa lades den undan vid arenan och de skickade inte hem den (smidigare i Manchester nar jag fick den i brevladan men jaja) sa jag behovde komma och hamta den mellan det att dorrarna oppnades och att konserten borjade. Det ar alltsa ca 45 minuter sa det var lite stressigt. Pa tramet dit blev det mer och mer folk och val framme vid arenan var det ringlande koer. Jag letade omkring efter det roda box officet men nej nej, det var stangt. Sa jag fick leta tillbaks mig till det vanliga box officet. Dar gick det bra, men jag fragade om jag kunde byta till en sittplats varpa kassorskan typ skrattade och sa att det var fullt. Trist att sta sjalv liksom, men jaja. Jag gick in, insag att forbandet skulle borja forst om en halvtimme och att konserten ar slut om typ 5 timmar forst sa jag kopte mig en chicken &chips och en "liten"(halvliters) cola. Sen var det dags att tranga sig ner bland folkmassan nere pa golvet sa jag toughened up och gick in. Da sa det plotsligt klick och jag bestamde mig for ga langst fram, skulle jag luta mig pa nat och vanta pa nat sa lange sa skulle det minsann vara mot staketet. Sa jag klamde min in och hamnade langst fram, pa hogra sidan (Phils sida, reds. anm). Jag stod liksom preciis bakom tva tjejer och det var en liten glipa mellan dem, sa sakta men sakert nastlade jag mig in i glipan tills jag faktiskt hade min egen plats..! Muahaha. Black Stone Cherry var pa forst och det var helt okej. Trummisen var helt vild dock. Han hade superafrolangt har som studsade omkring sa mycket sa micken flyttade pa sig. Och sa kom basisten fram vid ett tillfalle och lat trummisen spela med trumpinnar. Det var iofs ratt coolt,men flummigast var nar alla tre med gitarrer (tva gitarrer, en bas) stallde sig i en miniring och spelade med gitarrerna pa huvudet. Hmm. 
Whitesnake nasta. Jag kan saga att England ar fett bra med att inte lata folk vanta mellan banden, cred to you! Whitesnake lirar precis samma latar som i Manchester och det ar inte uberspannade men det trodde jag val inte heller. Dock ar det bra, och nu upplevelde jag det pa ett annat satt. I Manchester satt vi mittemot scenen och sag det pa hall, har var jag nara. Scenen var formad som ett T, med en liten utstickande del i mitten alltsa. Och den var David Coverdale pa heela tiden. Och dar var alltsa inte jag. Utan jag var det hogra strecket av T:t. Pa Doug Aldrich sida (jag star visst alltid vid lead guitaren), sa nu fick jag se hela showen typ utan Coverdale, utan med cool gitarrist och skonsjungande keyboardist. Det blev en annorlunda upplevelse, men jag gillade det. Och det blev en del fina bilder!
Sist ut var det Def Leppard sa klart. Pga bildspelen pa skarmarna sa forstod jag att de skulle ha samma setlist men det gjorde inget. For jag stod laaangst fraaam. Och visst var det lite medvetet att sta vid Phils sida :) Typ en lat in i spelningen sa vander han sig mot mig varpa jag vinkar glatt och han let stort. Han kande igen mig igen! Sweet. Sedan flera ganger under kvallen sa log han mot mitt hall, det var valdigt trevligt. Och han ar sa himla snygg ju! Gosh!
Spelningen var valdigt lyckad som sagt, och jag tar tillbaks det jag skrev om Sweden Rock om att sta langst fram. Det var nog for att jag stod vid utbuktningen da och att scenen var sa himla stor. Nu stod jag verkligen narmare, det var max 3 meter mellan mig och Phil. Jag fick visserligen inte se lika mycket av sangaren Joe for han ranner runt som en speedad kanin men det ar lugnt. Det roliga var att jag skamtade tidigare igar om att vara stalker och sta langst fram igen sa att Phil tror att jag stalkar dem,haha, och sa gjorde jag det i alla fall! Nu tror han sakert att jag ar pa varje show, typ. Men det var kul. Jag har haft turen att se mitt favoritband 5 ganger, och sta langst fram 2 av de gangerna. For att inte namna att jag faktiskt fatt prata med dem :) Nu borjar kanna en mattnad, inte som att jag trottnat, men jag menar, det ar ju inte som att jag maste se dem flera ganger till under samma turne nu! Nu far det vila lite. Aker jag till Japan i host sa gar jag nog iaf :) Men annars far det vanta tills de kommer till Sverige igen, eller atminstone Storbritannien. Da har jag en bra anledning att halsa pa Limpa igen.

Sa idag ska jag bara ta det lugnt, chilla i huset, gratta fodelsedagsflickan (kalaset ar ju efter att jag akt men jag ska anda overlamna min lilla present), sen aka buss tillbaks till Manchester och ha en sista kvall med Limpa. Vi far se om det blir nan strippklubb som hon tankt eller inte! I varsta varsta fall sitter vi hemma hos henne och ser pa Zoolander :)
Och imorgon ar jag heeeeeemma! Det ska bli skont att inte leva ur en vaska. Och ha nagon att krama igen.