Disturbed
Så nu är konserten slut! Åååh så lyxigt det är att bo nära; jag promenerade dit på 5 minuter (och det var säkert en omväg, man borde kunna gena mellan några hus) och traskade lika snabbt hem igen. Konserten slutade liksom för typ en halvtimme sen bara, och jag har hunnit köa i (en oändligt lång) garderobkön, köpt en affisch och gått sådär sakta som man ska göra mitt i natten. Lyx lyx!
Tyvärr var det inte lika bra som på Sweden Rock i somras, det är nånting med de där stora utomhusarenorna liksom. Och sångaren verkade inte lika motiverad eller entusuastisk idag, även om han skärpte sig efter ett tag. Gitarristen var dock på och pekade på mig ett par gånger att inte bara ta bilder utan klappa och hoppa lite också, hehe. När han klev av scenen under trumsolot så gestikulerade vi lite åt varann.
Det blev sådär som vanligt när jag går på konsert själv - först är det suck och stön och stå långt bak. Sen testa sig på att gå längre fram, attackera från sidan sådär. Dock var det ett stängsel som delade av första och andra halvan av arenan! Så jag kom inte längre fram, trodde jag. Men sen öppnade de upp i stängslet och släppte in lite mer folk därinne, och poff så var jag längst fram! Helt på sidan, men ändå längst fram! Efter en smärtsamk incident med min arm och lite panikångest över om jag skulle svimma så började konserten - endast sekunder senare! Det var helt okej, som sagt, men inte superkul eller överväldigande. Det var inte ens en särskilt bra version av Land of confusion :(
Men jag är glad att jag gick! Och jag tycker fortfarande det är cred att jag vågar gå själv på saker.
Kommentarer
Trackback